Nova

Hi hi! Inspiration finns det gott om just nu! Har passat på att byta bakgrundsbild igen här på bloggen! Nu ser ni en bild från isbaren i Ishotellet i Jukkasjärvi. Fantastiskt vacker. Önskar att jag bodde granne med den så jag kunde få insupa dess grannlåt varje dag. Och dessutom, värdlspremiär för ett eget videoklipp! Den lilla filmen kallar jag kort och gott för "Hundspann". Handlingen utspelar sig på de snötäckta vidderna utanför Kiruna en dag i tidiga mars 2009. Underrubrik: Ren lycka! Tyvärr är det hemskt brusigt, men jag hoppas ni får ut något av det iallafall.

Tack Sara för tipset om hur sånt här funkar! (Jag håller tyvärr min vante över linsen så bilden är tyvärr något beskuren, men det mesta syns iallafall =)
 

Nu sitter jag och skriver ett nytt blogginlägg efter att ha blivit intervjuad av Johanna, som läser radiojournalistik. Intervjun handlade om mitt skrivarintresse och det var kul att få tänka till och berätta om varför jag skriver och vad jag vill med mitt skrivande. Det är inte alltid så att jag funderar på varför jag skriver, jag liksom bara utövar sporten utan att reflektera. Johanna undrade bland annat om jag har några särskilt utvalda minnen förknippat med mitt skrivande. Och det har jag ju, jag nämnde att jag skrivit ett tal till min pappas 60-årsdag, det var på rim och jag fick göra en hel del efterforkningar för att ta reda på info om pappas liv, och jag minns att jag var väldigt stolt över att sedan få framföra texten på hans födelsedagsfest. Det var 1996 och jag var 19 år. Ungefär då tog mitt skrivarintresse fart på allvar, men jag har ju författat ända sen jag lärde mig skriva och läsa. Men nån gång i slutet av gymnasiet började jag gå in för det på allvar.

Jag gick med i en skrivarcirkel på ABF och träffade Jenny som är en av mina allra finaste och bästa vänner. Men redan sommaren 1994 skapades embryot till det romanprojekt som jag håller på med fortfarande. Då var jag och värdlens bästa Christina på Gotland under 3 fantastiska sommarveckor och bara slöade och levde Gotlandsliv av bästa sort. På nätterna skrev vi. Jag på min story och hon på sin. Sen bytte vi och läste varandras kapitel. Det var så himla kul.

Efter gymnasiet pluggade jag svenska i Uppsala en termin. Jag gick även med i redaktionen för Östgöta Nations medlemstidning och fick bland annat skriva en artikel om hur det är att vara ny student i Uppsala. Under min termin i Uppsala hade jag inte så kul. Jag var hyperstressad över plugget och utvecklades inte så himla mycket åt nåt håll.

Terminen därpå flyttade jag hem till föräldrarna igen och pluggade Litteraturvetenskap i Linköping. Det var inte heller nån jättehit, men det var skönt att få göra något på hemmaplan som inte kändes så extremt stressande. Nån gång under resans gång fick jag lunginflammation och var rätt dålig under några veckor, men jag minns ändå att jag på det hela taget mådde bättre än i Uppsala. Jag bodde ju trots allt hemma och hade mamma och pappa som tog hand om lilla mig. Minns inte vad jag gjorde av mitt skrivande under den terminen.

Hösten 1997 flyttade jag till Eskilstuna för at plugga. Hade kommit in på en helt ny och unik utbildning kallad Naturvetenskapliga Redaktörsprogrammet. Tre år skulle jag hänge mig åt att skapa diverse informationsmaterial och att lära mig att leda projekt och bli en fullfjädrad informatör. I början hade jag rejält tråkigt. Utbildningen var rätt trög, det fanns inte så mycket struktur och efter hand insåg vi i klassen att det inte alltid fanns stadiga grunder för alla kurser vi läste. Det var iallafall så som jag tolkade det. Jag, och många med mig, kände oss som försökskaniner.

För att utnyttja tiden på ett så bra sätt som möjligt engagerade jag mig istället i studentkåren. Jag gick med i redaktoinen för kårtidningen och hamnade också i manusgruppen för studentspexet i två år i rad. Då hade jag kul. I tidningen skrev jag ett par krönikor och så fick jag göra en del intressanta reportage. Bland annat fick jag äran att intervjua Maria Pia Boethius när hon var på besök på skolan. En grandios milstolpe är aven min intervju med STEFAN SUNDSTRÖM. Blir varm inombords varje gång jag tänker på det. Jag har också gjort en telefonintervju med Lars Winnerbäck, men jag kom aldrig till skott och skrev färdigt den, så den finns tyvärr bara helt oavslutad i mitt minne, och eftersom jag aldrig skrev ut den så skäms jag lite över att jag upptog hans tid. Men jag hade iallafal chansen och tog den, men kom som sagt aldrig i mål. Trist, men sånt är livet och jag har gått vidare. 

Jag fick även träffa mina älsklingar THE SOUNDTRACK OF OUR LIVES under förevändning att jag kom från kårtidningen och skulle göra en grej på att de släppte en ny skiva det året (1998). Jag passade emellertid på att försöka sälja in den till någon dagstidning istället, eftersom det här var mitt i sommaren och artikeln skulle bli rätt inaktuell till hösten när nästa nummer av kårtidningen skulle komma ut. 

Sagt och gjirt, jag hörde av mig till alla lokaltidningar i Sörmland, Östergörland och Uppland, Närke och Västmanland (tror det var dessa) och nappade gjorde Sala Allehanda. Så min artikel kom in där. Dessutom fick jag göra ett tiotal andra artiklar åt dem, vilket var en helt oväntad superbonus.

Under mina studier gjorde jag även en och annan diktuppläsning på kvällar då kåren hade Öppen Scen. Jag är himla stolt över att jag gjorde det.

Det sista jag gjorde under min utbildning var ett examensarbete, som jag också är riktigt stolt över. Jag och en komis startade tidningen Tandrader som är personaltidningen för Folktandvården i Sörmland. Så vitt jag vet lever den fortfarande, så här tio år efter att vi lämnade över den till dem.

Hösten 2000 fick jag jobb som informatör på ett fackförbund. Där har jag varit anställd sedan dess. Det bästa med jobbet är när jag får träffa folk och intervjua dem om vad de tycker och tänker. Ofta träffar jag fackligt engagerade människor som brinner för att skapa bättre villkor för de anställda. Det är rackarns fina människor.

Åren från 2000 till nu har präglats av en del ångest över att jag kanske inte gör precis det jag vill. Jag jobbar med att framställa texter och en massa annat kreativt, men jag har saknat att få ge mig hän åt mina egna texter. Jag har kännt mig rätt låst och fått panik minst en gång i månaden - känns det som - och tillslut har jag insett att det här håller inte, jag måste hitta något annat att göra, men vad??? Det har varit den stora frågan.

Jag har förstått att jag måste och vill lägga tid på att utveckla mitt eget kreativa skrivande. Sagt och gjort. I somras var jag på en härlig veckokurs nere i Skåne, på Fridhems folkhögskola, namnet var Kreativt skrivande. Jag hade med mig min dator med mitt romanprojekt, jag hade med mig mina dikter, jag hade med mig en massa fina böcker och jag hade med mig min passion för skrivandet. Och jag var fan ta mig lycklig varenda sekund. Och det är så jag vill vara. Ofta. Helst jämt.

Och äntligen har jag fått tummen ur och gjort något åt saken. Jag har tagit tjänstledigt på halvtid jan-juni. Och mår väldigt bra av det. Jag skriver en hel del. Men de senaste veckorna ha gått åt till ett annat projekt, nämligen den här nybörjarkursen i geologi. Min stora plan är att plugga till geovetare eller geolog och sen ha mitt skrivande som en stor fin härlig hobby vid sidan av.

Jag hoppas nu på det allra bästa. Och jag är glad. Det känns som att jag ägnar rätt tid åt rätt sakjust nu. Tack och lov Äntligen. Som jag har väntat.

Puh! Nu har jag skickat iväg den första inlämningsuppgiften i min kurs. Har suttit och tragglat med Big Bang-teorin och solsystemets uppbyggnad. Det är inget jag känner till så mycket om så det var kul att lära sig hur det egentligen ligger till. Nästa utmaning är kapitel två i kursboken, nämligen en presentation av jordens innanmäte. Ska bli spännande.

För övrigt: Avskaffa monarkin! Jag tycker att vi svenskar borde kunna klara oss här i världen utan ett kungahus. För i det där kungahuset bor det en familj. Och det bor en djävla massa familjer runt om i hela landet. Och skillnaden är... ?????? Jag önskar att monarki-kramare kunde vakna upp och inse att det har gått över löjlighetens gräns!!!! Det är ta mig fan en familj som alla andra!!! Det är som Kejsarens Nya Kläder all over again! De är ju nakna, för i helvete! Vad är det vi ser som är så bra? Det är inte riktigt klokt! Och frågan om vilket statsskick vi skulle ha istället borde inte bli så infekterad som jag upplever att den blir när jag börjar diskutera ämnet. Att det enda alternativet till monarki skulle vara republik, det fattar jag inte... Eller, det gör jag i och för sig, men så många verkar vara jätterädda för att vi skulle få en dåligt fungerande republik. Varför skulle vår republik fungera sämre än hur vi leder vårt land idag? Kungen har ingen politisk makt ändå. Den politiska makten skulle alltså ligga hos presidenten. Ett tankte-experiment: Låtsas för din inre syn att Fredde Reinfeldt är president. Fundera på vad skillnaderna skulle vara jämfört med dagens regering och riksdag. Jag ser ingen skillnad alls. Ta bort kungahusrt och fortsätt att köra Sverige på motorerna REGERING och RIKSDAG!!!! Hallå? Någon däremot? Någon som vet hur ett statsskick fungerar? Jag lyssnar gärna om någon vill förklara för mig varför det inte skulle kunna gå att styra Sverige så.

Tacksam för svar.

Inspirerad av kapitel ett i min fina geologibok har jag meckat lite med bloggens utseende. Har hittat en superbra hemsida med en massa värdefulla tips för den som vill designa sin blogg. http://www.designadinblogg.se/

Ska nog fortsätta att pyssla med bloggens design, men just nu är jag duktigt nöjd med dagens resultat! Synd att hela bakgrundsbilden inte syns för den är så snygg. Men just det, jag kan ju lägga in hela bilden här! Kolla in:

Idag är det dags att uppmärksamma en av Sveriges bästa fotbollsspelare. Grattis på namnsdagen Victoria Svensson!

Fundera inte längre på vilken film ni ska se på bio. Välj "Slumdom Millionaire"

Te och rostade mackor på kvällskvisten är grrrreat!

Ledig i morgon.

Kort rapport. Såg "Män som hatar kvinnor" nu ikväll. Mycket bra. Läskig. Gillar journalisten. Det går alltid att skriva. Livet pågår. Det går alltid att göra något med det skrivna ordet. Det blir levande. Och i det här fallet en läskig djävla bra bok. Tack, Stieg Larsson. Stort.

Tidigare idag, strax innan jag tog tunnelbanan till biografen såg jag två stackars unga människor, en tjej och en kille bli utsatta för något jag inte kan kalla något annat än diskriminering. De var klädda i traditionellt romska kläder. Tror jag. Tyckte jag. De hade precis passerat en av spärrarna på centealstationen. Två vakten, unga tjejer, fullkomligt vrålade åt dem på en decimeters håll att de skulle BETALA FÖR SIG!!! BETALA FÖR ER DÅ!!! NI MÅSTE BETALA FÖR ER!!! skrek framför allt en av de två unga kvinnliga vakterna. Men paret slank iväg ner för rulltrapporna och vakterna gjorde inget för att hejda dem. Två frågor dök upp i huvudet:
1. Betalade de inte?
2. Om de inte betalade, varför tog vakterna inte hand om saken och skrev en böteslapp, alternativt tvingade dem tillbaka till spärren och fick dem att betala en biljett i ett bås?

Jag stod en lång stund och bara stirrade på avstånd på tjejen som skrikit åt paret. Sen gick jag fram till biljettbåset där paret passerat och frågade tanten som satt där om paret hade betalat för sig. Nej, sa hon. Okej, sa jag, för annars hade det varit diskriminering. Jag är så glad att jag sa det där. Jag vet att det säger en hel del om mig, att jag tolkade vakternas beteende som att de utsatte paret som jag antog vara romer för kränkande särbehandling, men jag struntar i det nu, det såg verkligen ut som det och jag ville bara påtala att jag lagt märke till vaktens beteende. Fy fan, säger jag bara. Jag vet inte om de där spärrvakterna är skyldiga att ta hand om personer som inte betalat biljett, men de hade fan kunnat ha bättre hyfs än att bara stå och vråla i örat på dem att de ska betala för sig och sedan till på köpet inte göra det som egentligen troligen ingår i deras jobb nämligen att ta namn och adress och skicka en räkning till dem... Hemskt... Vad är det för värld vi lever i egentligen?

Har ätit alldeles för mycket godis på bion. Igen.
Har skrivit en del på min roman. Gillar den. Min bäbis.

I TOTALLY LOVE "LEGALLY BLONDE!!!!!!"
Hade det här varit förr i tiden, i ett av mina tidigare liv, hade jag hellre dött än yppat ovanstående, men som tur är, för mig, har jag flera liv, och det jag lever just nu TOTALLY LOVE "LEGALLY BLONDE!!!!"

I kväll har jag varit med på ett viktigt möte i jobbet. Var nervös, men det varma, mänskliga kom ikapp mig, och det blev mjukt och skönt runt mig och min överhettade hjärna igen. Det var ganska jobbigt för mig innan allt lade sig tillrätta, men det är väl det som är livet antar jag. Livet skickar en massa utmaningar till mig och jag har rätt att göra vad jag vill av dem. Den här utmaningen antog jag och det gav utdelning i form av en varm känsla i magen. Ikväll träffade jag vänliga människor som jag verkligen ser upp till.

Inget mer, inget mindre.

Är precis hemkommen från Danko JOnes-spelningen på Tyrol nu i kväll. Det var en skitbra energi-spelning med bara massor av ös och en djävla attityd. Svinto-Sara och jag rockade järnet och dansgolvet älskade oss!!! Nu ska jag rida ut fredagens allsköns stormar och sen är det juvlig helg. Lördag kommer att gå åt till att städa hemmet och kvällen hoppas jag kunna avnjuta i trevlig sällskap.

Nu ska jag gå och natta mig och så ska jag fortsätta atT vara stolt över mitt författarliga värv. Love you!!!


Go natt!!!

Två saker:

Ebbot Lundberg  i Hype: http://svtplay.se/t/102939/hype

och

Kära vänner. Jag har blivit frälst. Himlen har bytt namn och heter numera "Beyond Retro" och ligger granne med Åhléns nere i City. Gå genast dit på personligt väckelsemöte. Eller, stick hit, nu: http://www.beyondretro.com/#/home/swedish/

Idag har jag träffat mamma, gått lite vilse, frusit lite lagom, glittrat i min metallicgröna oetiskt dunfyllda jacka, gått arm i  arm, fikat på Chokladkoppen som naturligtvis toppar cafétoppen, haft magen full av pirr, åkt 76:an till Filmhuset, provat ut 90-talskläder till statistrollen (publikstatist) som jag ska iträda mig på söndag.

Och nu är min outfit till Iskyrkan i Jukkasjärvi fulländad. Hittade de sista detaljerna på srtan idag. Håller kanske på att växla form, känns det som. Den här vintern jobbar på allvar på att förflytta mig, ändra mig och låta mina bitar byta plats och mönstret håller på att ändra sig, tror det blir ännu snyggare, klarare, läckrare. Fast det är läskigt ocks¨, och det sker inte i form av nåt slags jordskred. Det är en långsam process. Men mina vingar håller på att vecklas ut.

KRAM!

Eat this