"Väg skäl"
Hur ser du
på kartan
att vägen
fortsätter
intill
sista andetaget?
På väg
ut
och in
min munblåsta andedräkt
på frosten i dig
mellan slag
och punkter
i ett brev
och du
blundar
av allt du är
är det största ditt mod
av allt du ser
är det vackraste
ditt liv
gå om
igen
och möt kärleken på vägen
och berätta
Hur ser du
på kartan
att vägen
fortsätter
intill
sista andetaget?
"Vad vi är här för att göra"
Satt och kollade igenom mitt arkiv på Poeter.se. Den här texten skrev jag den 3 augusti förra året:
Svartkonst är att på ett oskyldigt papper dölja sina intentioner bakom välputsade fasadord
Jag blir trött och förbannad när jag upptäcker att mina ögon har klättrat uppför sådana väggar
Det finns dimensioner i språket, prunkande poesiängar att springa ut på och litterära motorvägar att spränga ordvallar på.
Där finns skönheten, religionen och sanningen.
Det finns nerbrända slott, skövlade skogar och förgiftade sjöar i det här landet också. Öknar utan brunnar, hopsydda ögonlock och vacuumförpackade lungor.
Det är svartkonst på den allra högsta nivån.
I bakgrunden hörs Titanicviolinisternas ömma toner. Bråddjupet bara en sjunkande isbrytartanke bort.
Vi måste lämna våra kappor i svartkonstnärernas hall och vända i dörren. Vi kan inte lockas att trampa deras golv. Vi kan inte skåla med dem i deras ära. Vi kan inte tillåta oss att luckra upp vårt språk i deras sällskap.
Vi har en annan agenda. Vi måste säkra vår grund och lära oss att tyda svarta ord på svart papper. Vi har en skyldighet att skydda alla oskyldiga papper mot giftiga ord. Vi dör, men vi lever genom våra ord.
Vi har en säkerhet, en garanti, vi har nobla hjärtan, vi tär på säkerheten i de korruptas penseldrag. Vi stoppar tiden, bänder tillbaka svartkonstnärernas planerade segertåg.
Go Stefan Sundström! Det här är vad jag behöver just nu!!!
Dagens favoritsmak =)
"Skissblock"
En sorts tävling, livet. Just det. Ett plus och en sån in i helvetes massa minus och en sörja av vardagligheter i mitten. Och så den där tävlingen som ingen vinner. Så var det hon som skrek en massa fånigheter i luren till sin... vem han nu var. Vad blev det av dem, sen, egentligen? Såg dem aldrig på nån pallplats, faktiskt. Nej, de kom nog inte i närheten av storvinsten, de där. Så ser man på leende mäniskor på fotografier, och vet med sig att de nog tänkte vinna den där tävlingen, ett leende betyder så mycket, så mycket bus och tokigheter, men på fotografiet betyder leenden bara en sak, det var ett fint ögonblick fotografen fångade med kameran. Inget mer. Det är för att livet är fullt av ögonblick, blickar med vidöppna ögon som torrläggs och tåras om vartannat. Och han som är färgblind och kåt men inte kan känna kärlekens färg och blöder näsblod utan nån särskild färg, han har aldrig sett nån regnbåge för han lyfter aldrig blicken, rädd för att missa nåt här nere på jorden. Vi förstår varandra väl, heter det i samtal mellan terapeuter och gifta makar, men varför sitter ni med ryggen mot varandra nu då, kan det hända att landstingspsykologen frågar och frågar igen om deras egentliga relation, den till barnen och livet på silverfatet som de fick med sig, båda två, från födseln. Det skulle ju gå bra, hade de fått veta, när de var små, det skulle komma så många vackra ögonblick i deras liv, men nu har de visst tagit slut, de där små lyckopillriga småstadsidylliska ögonblicken har slutat att komma som på beställning, det gråa, den där sörjan i mitten står dem upp i halsen nu, båda två, som gröt morgonmiddagkväll, va, eller hur, säger han till henne och psykologen ritar deras konturer i sitt anteckningsblock, som psykologer i all tid gjort före honom. Det var ett par riktigt markerade bågar du har på dina gglasögon, du, säger han till psykologen som ler ett leende som smiter åt om hjärtat och överläppen, som skyddar snuset från att falla ut. Han säger tack, jag ville markera mina riktlinjer, säger psykologen och kvinnan tar av sig sin ring, lägger den i sin handflata och visar den för psykologen. Inga linjer i världen går ihop sig i livet, til slut, säger hon. De bara far ut, åt var sitt håll och kommer aldrig tillbaka. De är inga återvändare, linjerna, säger hon och sväljer. Ingen har någonsin kommit tillbaka till det här paret, får psykologen veta. Ingen har någonsin berättat om världen för dem. Och de har heller aldrig rest. Aldrig rest tillsammans. Den där tävlingen är inget att vinna, tycker de, båda två. Det är bara tokigt att försöka vinna något man redan fått, säger han och hon tar hans hand. De reser sig och lämnar psykologen åt sitt skissblock.
Mina vänner och idioterna
Jag är trött. Det kan bero på att jag och en kompis gick runt Brunnsviken igår. Det tog fyra timmar. Min stegräknare kokade av alla steg och jag njöt av allt vackert som jag såg under vägen. Två vigslar till exempel. Men jag tror inte att det är det som får mig att känna mig så urlakad. Jag tror att det är ohämmat otrevliga mäniskor som tar på mina krafter. Idioter finns det gott om. Som tur är har jag blivit allt säkrare på min egen förmåga att skilja vänner från idioter (vill inte kalla dem fiender, det vore en skymf mot mina verkliga fiender) och märker lättare nu än tidigare när det är just ren idioti som kommer över någons läppar. Suck. Suck. Suck. Skärpa. Var finns skärpan hos folk, kan jag komma på mig själv med att undra ibland. Hur svårt kan det vara att resa genom livet utan att skada andra? Va? Bara idioter fattar fortfarande inte hur man gör.
God morgon, här kommer en skön låt att vakna till
En låt jag gillar
Till Malin
Malin: På lördag tar vi en mental utflykt till schlagervärlden. Två vrak och två tanter, kan det bli bättre? Du är en sån fantstisk vän. Jag är så glad över att vi har börjat umgås igen.
Det ska skrikas i tid
Jag faller inte stum. Tycker att det är på sin plats att poängtera det just idag. Det finns så många som lider i det tysta, som inte orkar säga sin mening och kämpa för sin rätt. Jag känner mig ofantligt pinsam många gånger, men jag skriker - ibland alldeles för högt, men ändå - när någon är och tallar på mina rättigheter, eller när någon försöker puffa ut mig i nån vrå eller åt nåt håll jag inte vill gå åt. Jag kan bli osmakligt fyrkantig i mitt sätt. Men livet smakar inte alltid söt lakrits. Livet surnar till då och då, och jag med, och då sjunger jag ut min rätt, då ljuder något strävt min lovsång till mig själv och till min rätt att trampa den mark jag just beträtt. Jag säger inte att jag alltid har helt rätt, och jag vet att jag kan vara lite trögflytande ibland när det gäller att tänka om, ch att inse att mitt ställningstagande inte alltid är det rätta, men jag tvekar nästan aldrig för att ge hals och sätta en röd prick på diskussionens whiteboard. Det är en styrka jag har. Min kärna är av godo rakt igenom, den finns där, den är stark och vacker. De lager av min personlighet som täcker den här kärnan må vara lite sneda och vinda och inte så käcka och vackra alltid, men jag lovar, jag jobbar på att putsa, plocka bort dumheter och bygga upp mig inifrån, från min vackra kärna som jag är lika stolt över som en förälder över sitt barn.
Sikta mot dina stjärnor
Jag tycker om människor med höga ambitioner. Gillar uttrycket "Sikta mot stjärnorna". Tyvärr finns det dom som inte alls tycker om människor med höga ambitioner. Marcus Birro skriver ett bra inlägg på det här temat på sin blogg idag. Jag skrev en kommentar på det inlägget. Eftersom jag är så egocentrerad så tänker jag publicera kommentaren här. Efter kommentaren går det utmärkt att klicka på länken nedan. Den leder till Marcus Birros inlägg. =)
Jag kommer aldrig att förstå varför någon kan tycka att det är fel att någon annan har höga ambitioner. Det är en så udda företeelse att reagera negativt på människor med höga ambitioner. Det är som att vi måste närma oss den beiga mitten i allt vi gör, ingen kan på något sätt tillåtas att sticka ut, inte ens om det kan vara till gagn för hela gruppen. Den som gör något extra, vill något extra och vet att han eller hon kan nå dit med lite ansträngning, måste vara så otroligt stark idag och ibland slå dövörat till och dra på sig skygglappar och bara se rakt fram, för att inte falla för trycket från så många som inte kan vara generösa nog att tillstå att det är bra att ha höga ambitioner.
http://www.marcusbirro.se/bloggen/?p=913
Här har ni vad jag häller i mig just nu
Är i full färd med att diska efter att ha fixat maten till alla eders högtidliga majestäter som behagar förgylla lördagskvällen tillsammans med mig och min högt värderade sambo. Diskning kräfva dessa drycker. Skål och go kväll.
"Hjälp mig till tåget"
Flyende fågelstreck på himlen
ungefär som strimmorna i mina i evighet melerade grå ögon
I strimmor filéade förbrukade lungor
Hjälp mig till tåget
jag måste ha en destination
Jag kan inte låta er gå här hand i hand med mig igen, igen och igen
Det är sekunder ni borde ha använt för att lära känna andra rum, ni med era pengar på banken, ni kunde ha stått i vilken fancy bar som helst just nu och provat ut drinkar specialbeställda i era namn
Led mig till en snöig perrong mitt i försommar-maj
Lämna mig skriv brev föreställ er mig under era ljusa sommarnätter
Skåla till min ära i ljuvaste rosévin
Jag går inte längre, jag låter det sträva i min hals sprida sig till resten av kroppen jag svär att den dag tåget stannar och jag måste gå av, då spelar det ingen roll om jag har ögon eller inte, då gör det ingen skillnad vem jag var när jag klev på tåget, ni skickar vykort och önskar att världen var enad, men vi lever i en splittrad värld, vi har folks öden, historier under naglarna, vi är skyldiga varandra precis allt.
Hur rasande slår vi inte sönder insikten om det, vilket gift väljer vi inte för att bedöva tankar, minnen som tränger på när vi vill le? Hur mycket främmande blod dricker vi inte i våra drömmar för att slippa smaken av död i munnen när vi vaknar?
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!
Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!! Nästa års SM i Poetry Slam anordnas i N O R R K Ö P I N G!!!!
Redaktionens val
Jag skulle kunna snöa in på att det har varit en helt fantastisk dag i solen idag, att jag träffat Malin och livsfilosoferat kring en massa bra saker med henne under en skön solskenspromenad, och att jag njutit de sista strimmorna sol med sen middagspicknick i parken några stenkast härifrån. Det hade varit en superb summering av den här pingsaftonen. Men jag väljer istället att fokusera på att min senaste text på Poeter.se blivit redaktionens val. Det är något som betyder otroligt mycket för mig. De tre senaste texterna som jag publicerat på sajten är början på något, jag är inte helt klar över vad, men jag vet att jag gillar känslan av att bygga på karaktären jag skriver om, och därför känns det så himla skönt att min text blivit upplyft till honnörsbordet idag. Tack alla som läser och kommenterar. Det är varmt och gosigt i magen nu. =) Här finns texten:
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=646821
Bloggen hjärtar Ebbot
Grattis, för fan, svenska folket!
Storlarm vid prinsessan Madeleines bostad idag. Säpo tryckte på fel knapp. Tjugo polisbilar åkte till prinsessans lägehet. Aftonbladet har hela listan. Bla bla bla bla. Vi har feodalväsendet kvar i Sverige. Tro inget annat. Vilken kast tillhör du? Allt handlar om att slicka uppåt och kicka neråt. Vem sparkar du? Vems bakdel är du i färd med att rengöra med tungan? För huvaligen, vi har en kungafamilj, och alltså har vi ett klass-samhälle där titeln Kung fan i mig fortfarande lever kvar. Och min eminenta slutledningsförmåga säger mig då att vi bör kalla varandra vid våra rätta klass-tillhörigheter, så min vän, vilken klatsachig klass tillhör du? Är du adel, präst, borgare eller bonde? Vi lever våra liv på ett schackbräde och vi är inte lika mycket värda. Tjugo polisbilar var enligt mig på helt fel plats idag, tjugo polisbilar skulle ha varit där de VERKLIGEN behövdes, hemma hos nån av er, som också ringde polisen, i ett verkligt otäckt ärende antagligen, men ni fick vänta, för ni är bara borgare eller bönder. Era liv är mindra värda att rädda än en prinsessa. Face it. Rubb it in. Hard. Kul va? Kul på det där härligt äkta sättet. Det där VERKLIGA sättet. Grattis för fan, Svedala.
Ta ingen skit, gör ingen skit
Sitter och ser på kvällens Uppdrag granskning. Gravvård och griftefrid handlar det om. Inget jag har tänkt något vidare på tidigare. Ikväll tänker jag på det. I ett reportage kommer det fram att en kista medvetet trycks ner så att locket går sönder vid jordfästningen. Underligt. Jag kommer inte att börja dravla om människovärde och allt sånt, för det är givetvis grundläggande för ALLA varelser. Människovärdet är givetvis okränkbart. Så vad handlar det om? Jag vet inte riktigt... Det blir av någon anledning inte rätt... man väljer att göra fel... man vet... i magen vet man naturligtvis... men man väljer att göra fel... I ögonen släcks något när man väljer att kränka det okränkbara människovärdet... det syns när man tittar inuti... och det ska vara vackert där. Det är det största och viktigaste man har... sig själv. Låt det vara, tänker jag. Låt såna idéer vara om de far genom knoppen, snälla. Gör rätt, följ hjärtat. Ta ingen skit, gör ingen skit. Jag lovar, ni inspirerar en hel värld.
Johan Stäel von Holstein, klass 9A och jag
För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om TV-programmet "Klass 9 A". I dagens Metro kommenterar även Johan Stäel von Holstein programmet. Stäel von Holstein är skarp. Trodde inte jag gillade honom först. Men det gör jag.
http://www.metro.se/se/article/2008/05/05/13/3801-62/index.xml
I mina öron just nu
"Bara på TV"
Du sågs senast i logen
Ensam på TV innan allt börjar
Ett raseri fast milt utsmetat på TV-rutan
Du suckar över fantastiskt dåliga manus
En stängd dörr, en soffa i en slätstruken färg, välj vilken som helst
En äkta programledarpilsner med gänget bakom kameran
Ni ska fan ut ikväll och ni ska vara kungar
Ny, modern, radioaktivt trevande tanke i pupillermörkret
Hela Sverige bänkar sig och du kommer att kunna säga va fan som helst
och kvällstidningarna kommer att sälja i morgon, och i övermorgon och din envisa baksmälla kommer att ligga som ett skönt sjutillhållarlås på dina hinnor
Ingen
Ingen djävel kommer att kunna komma in, för ingen djävel har där att göra
Dina ord, dina tankar behöver du ha för dig själv
En splitterny bekantskap blinkar i SMS-vågor på din mobiltelefon
Hon är big news, en donna från the upper class med cashflow och med benen grensle över varenda makthavare i Sverige
Du står inne på toan och pissar ditt namn i versaler över golvet med kakel från Venedig eller nåt annat helt otroligt osannoligt överskattat ställe på den här jorden
Du leder ligan, har alltid gjort och när du kommer ut kommer du att ta ölbacken inne i logen på axeln, din fullaste vän bland vännerna i soffan i handen
sen, när journalisthorden som följer er i hasorna ser som mest hungrig ut på ögonen ska du slänga din vän efter dem och stanna för att se
För på två går det aldrig
Ensam på TV innan allt börjar
Ett raseri fast milt utsmetat på TV-rutan
Dags att ge Sveriges elever sina välförtjänt höga betyg
I följande inlägg kommer jag att vara kompromisslös. Passar det inte så kommer den här unga damen inte att ligga sömnlös över det. Tough luck som det heter. Nämligen: Jag såg nyss en repris av det sista, eller kanske var det näst sista, avsnittet av SvT-satsningen "Klass 9A". I avsnittet fick klassen veta sitt resultat på en massa nationella prov. I de flesta av ämnena låg klassen bland de fem bästa klasserna i landet. En av tjejerna i klassen hade alla rätt på det nationella provet i matte. Jag fick rysningar av det här programmet. Det var av skräckblandad förtjusning. Det är ju så här det ska vara, tänkte den gamla pluggisen i mig. Det är ju hit alla kan komma. Och ändå... fy fan... ändå finns det elever, många elever, i vårt land, som inte tror att de kan, som fan ta mig aldrig får rätt uppmuntran, stöd och pedagogik som behövs för att de också ska kunna stoltsera med fantastiska betyg på examensdagen. Inställningen bland skolverket ochj politikerna på samtliga nivåer i det här landet suger fetaste flottpommes. De gör inte tillräckligt för att eleverna i vårt vackra avlånga land ska nå dit de är ämnade. Och här måste makthavare i skolfrågan på alla nivåer tänka om. Det är fullt genomförbart. JUST DO IT!
