Oplockade vildrosors taggar
Senaste dikten på min Poeter.se-sida:
Med flykten som en utslagen ros på kinden
skickar jag brev efter brev
dränker dem i kärret
de sjunker och blir till en bottensats
Över vägar
genom skogar
vrider tiden ur sig som regn
Det blommar på kinderna,
pannan riven av oplockade vildrosors taggar
Poetry Slam final i Norrköping och hundra små segrar
1. Den 30 mars är det final i Norrköpings Poetry Slam. Den ska jag minsann åka ner och spana in. Skönt att få en sån go känsla i magen av att tänka på min gamla hemstad. Det är inte varje dag det händer.
2. Jag ska göra en lista med hundra små segrar jag uppnått i mitt liv. Har fått idén av en kompis och jag fastnade driekt för den. Det är ju bara helt underbart att börja tänka på vad man faktiskt klarat av i sitt liv hittills. Det kan vara allt mellan himmel och jord, allt som känns som en liten liten seger. Och smaka bara på ordet: Seger! Mums! Sött! Så, jag ska återgå till diskandet men jag lovar, jag kommer att fundera ut ett par segrar under tiden. Fortsättning följer alltså. =)
Nytt namn på bloggen!
Det är så många som drar fördel av de som faller och landar i tystnad. Sånt är fel, den som av någon anledning inte kan göra sin röst hörd i sitt fall och i sin landning nån stans där det kanske är mörkt och djävligt, den människan är lika mycket värd som den människa som tar plats i ljuset på den fallnas bekostnad.
Men idag är det inte lika spännande att ligga där nånstans på botten av samhällets dåliga samvete. Idag ska man var stark, hel och ren och fruktansvärt förståndig varenda djävla sekund av sitt liv, och man ska framför-fucking-allt följa strömmen, man ska vara beige och ha åsikter malda till en likritad vällingsörja, annars kastas man ut nånstans i rymdvacuumet och om man inte är tillräckligt stark så faller man och det är då jag vill falla ljudligt, trots att det är lite paradoxalt, det finns ju inga ljudvågor i vacuum. Men hela livet är paradoxalt, jag är paradoxal och förbannat stolt över det.
Mitt liv just nu
Te och rostat bröd med marmelad unnar jag mig nu när lägenheten är full av flyttlådor. Måste diska ikväll också, men det brukar inte ta så lång tid, sen ska jag bara sätta mig ner i soffan och vila. Känner mig inte så uppåt idag. Hoppas att det går över. Kram allihop.
Giraffspråket och en ny Jesus i Malmö
Vad tänker jag på om dagarna egentligen? Igår tänkte jag bland annat på Ola Salo som kommer att spela Jesus i Jesus Christ Superstar, att en ung kille blivit knivskuren på en pendeltågsstation, att komikern Björn Gustafsson ska kuppas in i schlagerfestens Andra Chansen, att en privatperson skänker 3500 kronor till Hammarbys barn- och ungdomsverksamhet eftersom klubben själv inte kan betala några räkningar på grund av frysta konton (tror att det var så det förhöll sig iallafall).
Igår träffade jag Cilla och Sara L i bokcirkeln på Big Ben Pub. Pratade vi böcker? Ja, lite granna. Sen pratade vi om ett begrepp jag aldrig hört talas om förut, nämligen giraffspråk. Jag som är så lång pratar nog giraffspråk hela tiden, tänkte jag i mitt stilla sinne, innan jag fick klart för mig vad de thandlade om, nämligen att i en konfliktsituation försöka diskutera sig fram till en lösning utan att börja konflikta med armar, ben och känslostormar. För min del så känns det som att det handlar om att vara ödmjuk, smart och drivande, på så vis tror jag att man får ett effektivt giraff-samtal. =)
Det var nice igår!
Igår var jag på Southside pub tillsammans med Sara och Malin. Jag hade sett fram mot text-bytar-avdelningen, men det var inte så många som ville läsa nån annans text, men jag tycker att sånt är en cool utmaning, och om man har lämnat in en text borde man väl vara lite sugen på att prova att läsa upp nån annans text också, tycker jag. Men, jag läste hur som helst en helt okänd text och jag var så nervös att jag började darra så att jag inte kunde hålla i pappret, så en av arrangörerna (som har ett så långt nickname at jag alltid glömmer det) fick hålla i pappret medan jag läste klart. Lite pinsamt, men det var också kul att få utmana sig så på det viset. Vet inte vem som skrivit texten men jag hoppas att hon eller han tyckte att jag tolkade texten på ett värdigt sätt.
Sen tog jag mig i kragen och läste en text på öppen scen. Jag fixade det med viss tvekan utan papper. Men det var en skön känsla efteråt. Och den här gången fick jag läsa först av alla som anmält sig på öppen scen. Jag har ju de senaste gångerna på Poetry Slam dragit ett högt turnummer och fått vänta länge på min tur. Men igår kväll slapp jag det. Jag ångrar bara en sak och det var att jag inte läste fler dikter. Jag hade fem minuter på mig, och jag hade övat in fler dikter utantill, men jag tänkte faktiskt inte så långt när jag stod där framför alla människor. Jag fixade en dikt och det var ju mitt mål, så sen gick jag och satte mig och drack upp resten av ölen. Det var nice! =)
Inget mer lyxlir för mig
Okej. Grattis Norge. Ni var först i mål. Grrr. Fast mina favoriter var inte långt efter. Nu har jag packat lite till och har lagt ner flyttjobbandet för dagen. Har precis avslutat en lyxfika med två jättekanelbullar och en chokladkaka och kaffe. Inte så himla bra med tanke på att jag är med i Viktväktar-satsningen på jobbet, men just nu är jag inte så himla road av att anstränga mig för att vara i form. Jag är ur form, och det där sunda livet får vänta nån månad till. Men sen kommer jag att drejja till mig en värsting-kropp, jag lovar. Jag ska bara förbereda mig mentalt ett tag och för mig tar sånt lite tid.
Har börjat kolla på en av mina favoritfilmer The Departed nyss, tog bara en paus för att surfa lite. Har bara sett den en gång förut så jag håller på att upptäcka den på nytt kan man säga. En del filmer är ju såna, att man ser dem med nya ögon varje gång man kollar på dem. De tolv apornas armé är en typisk sån film för mig, och så klart Eyes wide shut.
Jag kommer att behöva spara pengar de närmaste månaderna. Så tyvärr måste jag avboka min manikyr på torsdag. Men det är ju 390 sparade kronor, och de kan komma väl till pass i höst. Jag som är första klassens Slösa, kommer att få det tufft framöver, men egentligen är det inte så mycket lyxgrejjer jag behöver, det kommer antagligen att gå rätt bra att hålla igen.
Nej, nu ska jag gå och se vidare på filmen.
Energisk iver
Puh. Idag har jag minsann hunnit med en massa saker redan. Packat en sådär tre,fyra flyttkartonger, sorterat det enorma tvättberget Arne, kollat en del på Vasaloppet, jag hoppas att Oskar Svärd vinner, men han verkar ligga lite för långt efter, så jag börjar hoppas på Jerry Arlin istället, ätit mysfrukost med te och rostade mackor med fikon/äpple marmelad. Strax ska jag dyka ner i viktiga-papper-pärmen för att leta fram några - just det - viktiga papper. Känner att min frustration börjar övergå i iver.
Annat ord för långfärdshockey
Jag och mitt yttre
Har en lite mer dämpad look på mina naglar just nu. Den 6 mars ska jag tillbaka till proffset för en ny manikyr.
Ordlek
Hon som pillar upp jordskorpan
Nu finns en ny text av grandiosa sandralalala på poeter.se Läs den här först av alla.
Bussen körde förbi eftersom hon låg vid sidan av hållplatsen utanför chaufförens synfält
Vinden hade släppt taget om henne just där
Jordskorpan revs upp på nytt av isen under naglarna och det där som kanske skulle ha varit solen i ögonen slocknade som barnen på en av alla dokumentärer från krigshärjade avkrokar av en värld hon aldrig lärt känna
Det var bara pengar de ville ha men hon tänkte inte ge dem några hon tänkte inte bli en av alla dem som skänkte sina pengar till särskilt inriktade projekt som självklart skulle komma att ge fantastisk avkastning
Nej, hon var aldrig sån i sina tankar, hon bad aldrig om mer, hon stod och slog på sig själv i desperation innan hon föll eftersom det aldrig skulle bli någon förändring, det skulle aldrig komma en enda dag då människor i hennes närhet förstod henne, då de skulle ge henne sina berättelser, inte sina pengar.
Hon skulle kunna förvandla hela djävla världen till ett nöjesfält där ingen behövde betala en spänn och där alla var välkomna men de generösa blickarna hon samlade på höll så många inom sig att hon började slå sig själv för att hamna på sjukhus för att förmå vårdpersonalen att börja sina pilgrimsfärder till patienter utanför sjukhusmurarna.
Det är ju där de riktiga vårdtagarna finns, försökte hon säga till syrrorna och vårdpersonalen som hittade henne blåslagen och nynnandes på ett potpuri av saliga psalmer som hon hittat på fasaden i en gränd en gång i tiden när vingarna fortfarande satt tryggt i hennes hjärta.
Efter en jobbig vecka: frosseri, frossera, trallala
Gick tidigare från jobbet idag. Åkte iväg och hämtade flyttkartonger som en tjej sålde på Blocket. Igår tömde jag våra pyttesmå förråd och bar upp skiten till lägenheten. Så nu ligger det prylar, kartonger, plastpåsar över hela golvet, men va fan, det är bättre att man ser grejjerna och blir less på dem och packar ner dem i kartonger, än att man skjuter det framför sig och panikpackar i sista stund. Dessutom är det ju bra att gå igenom vad man har i sitt förråd när man flyttar. Så, det blir väl lite packande i helgen också. Fast helst skulle jag ju ha velat åka till Norrköping och hälsa på en kompis som fyller 30 i morgon. Det hade varit riktigt kul. Men det får jag ta efter flytten.
Ikväll blir det dock inte så mycket packande tror jag. Det blir snarare frosseri. Pizza, vin, räkor, musslor, aioli, rostat bröd och spanskt bubbelvin. Möjligen några Arkiv X-avsnitt eller nåt annat upplyftande.
Hon och våren
Tiopoängarna lär hagla
Jag är lite trött. Så jag hoppar över Poetry Slam i Rinkeby ikväll. Måste också ta hand om disken och fylla några flyttlådor. Men jag ska samtidigt försöka lära mig texter utantill. Ler inombords när jag visualiserar målbilden framför mig: en cool, stark och snygg brud med suveräna texter och ett starkt framträdande. Ha ha ha, tiopoängarna lär hagla.
Den papperslösa Poetry Slam-omgången
Så här blev naglarna
Okej, då känner man sig lite skönt zebrarandigt cool på naglarna då!
Ett steg uppåt
=) Hi hi, bara genom att skriva ner det här mår jag redan lite bättre. Vi ses och hörs!
Lite deppig just nu
Jag går nu, låser mig ute från allt, tar sikte på den svarta punkten bakom caféet, det blåser och fan också, jag orkar inte, men jag vill, men det är meningslöst alltihop. Ska jag vid trettio års ålder behöva skära upp mig på insidan för att hitta rätt mellan raderna? Jag flätar upp komplicerade band och relationer och stampar på marken så det går hål i mig. Jag brännmärker mig själv och ritar en ledsen mun på fönstret på en tom toalett.
Det borde vara våren men det är bitterheten som kommer
Jag gör det här till nån slags avdankad ritual där hjärnan kallnat och plåt trycks mot min gom och jag vet att det handlar bara om att vara modig, det handlar om att trycka in rätt siffror på miniräknaren och sen är det bara en djävla motorväg till mål, mot mål men stelnade stenhårda stuprörsben kan inte gå nånstans kan inte tända en enda ögonhåla, kan skriva ryggtavlan full men det ligger krossat glas allra högs upp på ytan när jag försöker ta på mig ta på mig och slint åt helvete med er, alla djävla kallsinniga satar och kom inte och hitta på att livet tar oss med på en resa för här står jag och det mörknar och det enda som vajar är mina ögonfransar mot den entoniga avskedsmusiken vid randen av the bitter fucking end.
